Nu börjar det bli dags att hjälpa farmor i hennes trädgård. Det gör alla vi barnbarn varje år och vi brukar matcha in den helgen som passar oss bäst. Och i år blev det tidigt i april men det gör nog inget vi kommer nog lyckas få allting gjort. Jag som bor ganska nära henne brukar ju hjälpa till lite då och då ändå. Men de andra bor ju en bit ifrån och egentligen så är ju den här trådgårdshelgen bara ett sätt för oss alla att umgås. Vi tränger ihop oss i farmors vardagsrum på madrasser och extrasängar och så blir vi genast fem-tio år igen. Det är faktiskt en ganska mysig tradition vi har och även om vi alltid tjatar på farmor att hon borde sälja huset så vill vi nog inte det innerst inne. Men hon börjar faktiskt bli för gammal för att klara av det där nu. För det första så är det ju den stora trädgården. De senaste åren så är det antingen jag som har kommit dit och klippt gräset hela sommaren eller också så är det hennes granne som hon brukar ge en slant för att han ska göra det. Sen är det ju hela huset också som behövs skötas om. Hon gör ju sitt bästa men det är ju inte så lätt i den åldern. Hon ser ju inte ens allting so måste göras. Men hon är fortfarande expert på att laga mat. Det kommer hon nog aldrig sluta upp med att göra själv. Varje dag, även om hon är själv eller inte, så lagar hon en fin middag och dukar upp i salongen. Hon tycker om att äta där för köket är bara till för att laga mat i brukar hon säga. Så det är alltid finporslinet som gäller.